Huvudvärken kommer och går hela tiden om jag ändå slapp yrseln. Har i allafall fått tid till husläkaren på måndag. Man blir så frustrerad när man inte orkar göra något, mitt hem, grisarnas burar och jag själv förfaller. Sedan ligger man i soffan och tittar på den ledsna granen och allt annat jultjafs som egentligen ska ut. Dagens höjdpunkt var att min goa, goa vän, mamma Björnstigen kom över på en fika. Hon visade mig hur jag skall regga marsvin och talade om att hon tror att burskåpet går in, hoppas hon har rätt annars blir jag ledsen i ögat, för det skulle sluka alla mina marsvin. Sedan har jag ju min underbara gubbe som ser till att jag får mat i magen och inte svälter ihjäl, fast lite svält skulle inte skada just nu. Nu ska jag krypa i säng, natti, natti!!

Usch och fy vilken huvudvärk jag haft sedan i fredags, idag tvingades jag stanna hemma på grund av yrseln. Fick en tid för Thaimassage, som hjälpte ettag men nu har det satt igång igen. Det jag oroar mig är att jag håller på att bli sjuk igen, eftersom jag känner av värk även i mina leder. Var tidigare sjukskriven i 4 år pga av värk och utmattning, men har nu arbetat heltid sedan i februari i fjol och vill gärna fortsätta med det. Till saken hör att jag då började medicinera mot giftstruma som dom upptäckte att jag hade och i ett vips försvann alla mina symtom och jag fick livet tillbaka kan man säga. När man känner sig lite nere är det gött att ha husdjuren, på bilden har jag och Nevada en liten dragkamp med vitkålen, är hon inte för go????

Min kära nyfunna vän Ewa-Karin ska lägga ner sin uppfödning och jag tycker det är sååå sorgligt. Men hon har lovat att vi behöver inte göra slut för det och hon kommer fortsätta stötta och hjälpa till med min. En liten ljusglimt är ju att jag får köpa hennes stora och fina burskåp. Jag har mätit och mätit och plats får det. Trixet är att få det ner till källaren, gubben säger dock att det borde gå och det känns ju tryggt. Sedan har jag ju tänkt att ta över några riktigt fina rexar också, men det har jag inte tagit upp med mannen än, att tala om att med det nya burskåpet ingår några fler marsvin känns lite jobbigare att berätta, eftersom han tyckte det räckte med mina två första som raskt har blivit 20 stycken. Nu ska jag natta mina grisar och sedan väntar sängen, för jag har verkligen känt mig trött den här veckan, antingen beror det på vädret eller så är det efterdyningar av Ålandsresan.

Usch vad jag är trött, somnade inte förrän efter 02.00 igår och då blir det jobbigt när klockan ringen, för och inte tala om hur man känner sig på eftermiddagen. Efter hemkomst blev det en tur till Lidl för grönsaksinköp och upp till fasters lilla August som hade sin första namnsdag idag. De vuxna smaskade tårta och August slurpade mammas tutte. Nu har jag städat Millans bur, samtiditigt passade jag på att väga bebbarna, alla hade tappat i vikt, men jag hoppas det vänder snart. Kan ju inte låta bli att lägga in en bild på Millan tillsammans med de små!

Nu är alla burar rengjorda, bara Millan och bäbisarnas bur kvar den tar jag imorgon. Idag fick min kusin Robert en liten bäbis. Jag är så glad att allt gick bra, kul att det blev en kille, min bror har ju en pojke som är 4 månader. Tänk vad kul dom ska ha i framtiden, på kalas och stora helger eftersom vi är en liten släkt träffas vi ofta och har en nära relation. Jag ska även till denna lilla palt, få tituleras faster, vilket jag är mäkta stolt över. Då det inte finns någon av kvinnligt kön varken på min kusin eller på hans tjejs sida, har jag fått den äran. Här kommer fler bilder på dom nyanlända underverken. Först ut Lakelandhanen Benny som vägde 112 gram, sedan kommer Britta 109 gram och minstingen Barbro 100 gram och sist men inte minst Bjarne som vägde 111 gram.

Jag är så stolt över mina små underverk. De är pigga och Caviecares Millan mår bra. Pappa Gideon är nog också stolt, men han har fullt upp med att fria med Märta. Skinnyflickorna Barbro och Britta till vänster och pojkarna Benny och Bjarne till höger!!

Hemkommen och välbehållen från Ålandshav, dock något skamfilad. Inte av för mycket partajande utan mer av yrsel från annat håll. Det blåste nämligen storm både dit och hem, visserligen endast några timmar på öppet hav, med det räckte kan jag bekräfta. Väl hemma sprang jag förstås till min knipande hona, strök henne på magen och talade om att nu var jag hemma, så nu var det fritt fram att föda. En dryg timma senare när det var matdags, satt där de sötaste små varelser. 4 stycken blev det, ingen väger under 100 gram. 3 nakenfisar och en Lakeland och vad jag kan se är det två av varje kön. Ska titta lite närmare imorgon, känns fortfarande som jag ser dubbelt. Bild kommer inom mycket snar framtid.