Idag har jag varit hemma från jobbet och mest legat på soffan, har fortfarande ett konstigt tryck över bröstet som inte vill ge sig, men har fått en tid till husläkaren imorgon. Det enda vettiga jag gjort idag är att fota mina små vildar i C-kullen. Conny, Cornelis och Cornelia. Kan ni som läser bloggen och har skinnysar hjälpa mig med färgerna, grunden är i allafall svart. Finns det några knep, när det gäller att färgbestämma skinnysar, jag tycker det är ursvårt!!! Jag är jättestolt över den här kullen, dom är nakna och öronen är stooora och fina. Klackebos Märta är en mycket duktig mamma.

Valbo gick alldeles utmärkt, Dumle fick sitt cert vilket jag hade hoppats på. Domaren var dock lite snål i sin bedömning, Nevada fick bara 87 p, vilket även Helena Rhenström tyckte var lågt, med tanke på de skrivna kommentarerna. Om man skriver att pälsen är mjuk och len, varför dra av 2 poäng på en skinny????? Vad kan ha varit annorlunda?? Nevada skötte sig i allafall strålande. Det ska bli intressant att se vad hon får för poäng i Julita. Jag hade mycket trevligt under resan med Ann-Sofi, evigt tacksam för att hon körde då jag hade huvudvärk i vanlig ordning. Trevliga människor träffade jag också och jag kände mig inte alls udda, eller är de jag träffade kanske lika udda som jag. På natten vaknade jag med kramp i bröstet, en mycket skrämmande upplevelse, då den inte släppte utan bara blev värre och värre. Tog mig ner till gubben då jag kände att nu måste jag ha hjälp. Armarna började domna och det stack i fingrarna. Jag kände att det gjorde så pass ont att jag höll på att förlora medvetandet. Till slut efter säkert 10 minuter släppte trycket äntligen. Sömnen blev sådär under natten, var nog lite skraj. Imorse kände jag mig konstig och gör det fortarande, har ett lätt tryck över bröstet hela tiden och blir väldigt andfådd. När jag ringde Hälso -och sjukvårdupplysn tyckte dom att jag skulle åka in omgående. Väl inne på akuten togs det EKG och prover. En doktor svepte in och frågade om jag drack eller rökte och vilka mediciner jag åt. Sedan sa han att allt var normalt och jag kunde åka hem, efter jag hade vilat på britsen 1 timma. Jag blev så jävla förbannad, för mig är det som hände inte normalt, tänk om jag suttit i en bil??? Jag gick ut och ringde sjuktransport sedan åkte jag hem, jag sade till sköterskorna att vila kunde jag göra hemma. Jag förstår att doktorn tog det för en panikångestatack bara för man äter antidepressiva och det känns tråkigt, då detta var något helt annat. Ska ringa till min husläkare imorgon, jag vill faktiskt veta vad som kan ha hänt. Vill knappt gå och lägga mig, för det var så himla otäckt.

Gud vad sköönt!! Jag har haft ont i huvudet konstant hela veckan, så det ska bli skönt att bara softa imorgon. Behöver ladda batterierna till på lördag. Jag har det väldigt jobbigt när jag ska vistas bland massa människor en hel dag och dessutom i en miljö som jag är ovan vid. Alla intryck gör mig alldeles utpumpad på energi. Det är en av de biverkningar jag har kvar efter inspringandet i någon sk vägg, som jag drabbades av för så där 5 år sedan. Även fast jag vet att det blir jobbigt ser jag fram emot att träffa och lära känna andra med samma intresse. Det är skönt att för en gång skull inte känna sig udda för man är 40+ och gillar marsvin. Får den känslan ganska ofta i mitt vanliga liv. Bebisarna mår bra och nakenfisarna växer så det knakar, Märta måtte ha anabola i sina tuttar.

Hann inte mer än till jobbet idag förrän huvudvärken slog till. Fick kräkas två gånger på jobbet innan jag insåg att jag borde åka hem och lägga mig. En kräkning, en Tradolan och 7 timmars sömn senare är jag på benen igen och har rengjort några burar. Ska krypa ner i sängen snart igen då jag känner mig ganska matt och konstig. Hoppas huvudvärken inte blir någon följetong igen, jag ser verkligen fram emot Valbo, då jag får hem en hona från Peek-a-boos och en från Rospiggens, dessa har jag väntat länge på känns det som. Ny bild på min skinnykull, från vänster Cornelia (som börjar tappa all överskottspäls), sedan har vi Cornelis, riktigt fin färg, han är riktigt korpsvart och så sist men inte minst längre, Conny.

Idag har E-K varit här och konstaterat att alla var honor i Djannies kull och alla utan några öronveck. Alla är pigga och mamman mår bra. En kommer jag troligen att behålla de andra blir till salu. Rexbäbisar är nog det sötaste jag sett. Den lilla silveragoutin var en Dilbert och han är så fin så man blir tårögd. E-K sade bestämt att den hanen måste jag behålla, så då får det bli så. Det är väl inte så konstigt att han är fin, det är ju Björnstigens Dumle som är far. E-K har fotat mina nykomlingar, hon är nu inte bara mitt webmonster utan min pressfotograf också. Hon bangar Valbo och ska hjälpa sin far att städa istället. Tråkigt eftersom som jag bara varit på en utställning en gång och är minst sagt osäker på turerna. Hoppas det finns någon däruppe i Valbo som kan förbarma sig över mig. Ser ni någon vilsen, medelålders kvinna med två ynka marsvin, kan ni väl sträcka ut en hjälpande hand?????

Helt oförväntat födde Jum Jums Djannie sina bebisar redan idag (dag 68), 4 stycken blev det, varav en låg död. Tre lever dock i skrivandets stund, håller tummarna att allt ska gå bra, en var väldigt liten tycker jag. Bild kommer. Lilla rexen Dilbert växer så det knakar och Chokladbiten fixar att vara mamma bra trots omständigheterna. Någonting blossade upp och stackarn är alldeles hårlös i baken, det verkar vara svamp för det har blivit bättre med Pevaryl som jag smörjt morgon och kväll samt mjukgörande Aloe Vera salva däremellan och hon ser ut att ha slutat klia. Tack gode gud för Aloe Vera!!! Jag var livrädd att det var Sellnic för huvaligen så hon såg ut, men det blir väl inte bättre av Pevaryl???

Påsken har hittills varit något annorlunda än på länge, vi har haft Knoll och Tott här (jag kallas dom så), barnen som vi är stödfamilj åt. Vi har haft det så mysigt med påskpyssel, spel och godis. Jag tror det var två nöjda grabbar som somnade ikväll, dom hade fått hela tre ägg. Påskmiddag hemma hos mamma med hela familjen samlad. Vi fick besök av den allra minsta lilla påskgubbe också, han hade samma hatt som hans pappa hade när han var påskkubbe för så där 35 år sedan, till och med fasanfjädern satt kvar, som han var så stolt över. Påskgubben tog idag sina allra första krypsteg, han jagade fjärrkontrollen. Eftersom man är insatt i hur karlar och deras relation till fjärrkontrollen fungerar, funkade det alldeles utmärkt och killen kröp av bara farten. Hoppas ni alla haft en trevlig påsk, med massor med godis, påskgubbar och god mat.

Min första rex bäbis är född, Chokladbiten hade fött tre stora bäbisar när jag kom hem från jobbet idag. Tyvärr låg två av dom döda och det var dom jag såg först, sedan satt där en liten skrutt och tittade på mig i hörnet. Jag blev överlycklig. Hona eller hane, det är frågan, den har ju massa hår i vägen, har ju vant mig vid mina nakenfisar som är relativt enkla att könsbestämma. Så om det är en Dilbert eller Dagmar får vi se, men söt är den, som en sockerbit. Stackars Chokladbiten, hon måste haft det svårt, för den största som låg död vägde hela 136 gram, är inte det väldigt mycket??? The survivor som var minst vägde 115 g. Hoppas nu hon tar väl hand om den lilla. Bilden är dålig men det blev så hastigt, eftersom E-K ville ha en bild fort!!