Två levande små knyten blev det, en hona på 74 gram och en hane på 77 gram. Honan fick jag hjälpa till med hinnorna på, Faramira gav upp efter alldeles för kort stund. Men jag tror hon fick värkar igen. En härlig känsla när den lilla började röra på sig i min famn. Konstigt nog blev jag inte skräckslagen utan var helt lugn. En unge var helt död, och en till försökte jag få liv i för jag kände hjärtat slå, men det lyckades inte. Det två som lever och Faramira mår bra och det är huvudsaken. Hon var så tapper, för jag tyckte värkarbetet tog väldigt lång tid. Nu sitter hon och smaskar på gräs och jag kan andas ut för den här gången hoppas jag. Nu väntar jag på Chokladbiten och lite Dumle bebisar, villken dag som helst. Lilla E väckte mig 05.30 imorse, genom att ligga och ropa - Kuckeliku nu är det mojon!! Härligt med barn, särskilt vid den tiden och efter han hade tillbringat hela natten, liggandes på min rygg. Han hade varit vaken på natten också och längtat lite efter pappa och sedan upplyste han mig - Jag älskar inte natt. Har även hunnit med och måla samt fylla på mitt höförråd. Har hittat en höleverantör, 5 minuter från mig som kommer att kunna förse mig med kanonfint hö hela året. En stor sten har fallit från mina axlar, kan jag säga. Nu ska grisarna få mat och sedan ska jag hoppa in i duschen. Bilder på bebbarna kommer i vecka.

Herrejösses var lång första veckan har varit. Arbetskamraterna hade varit duktiga och sett till att jag inte behövde vara sysslolös. Men nu är det lördag och solen skiner, kors i taket. I dag är det gammaldags torgdag med hantverkare på stan, så jag tänkte åka ner och se om de har lite färska grönsaker till mina kära djur. Sedan måste ja hinna måla staket i helgen. Ska vara barnvakt över natten, våra närmaste vänner har alltid problem att få barnvakt och det är klart man ställer upp. E som kommer hit är 3,5 och hur go som helst. Det kommer så mycket roligt ur hans mun och vi brukar ha det så trevligt. Risken är att det blir lite för mycket prat och han pratar hål i mitt huvud. Eftersom gubben jobbar hela kvällen ska E få hjälpa mig med burstädning. Han har fått ett eget marsvin som bor här och han brukar titta över ibland med gräs som han plockat till Gunnar och dom andra. Vad ska ni göra idag?

Väcktes inatt av ett fasligt liv klockan halvtvå. Jag har fått överta makens gamla mobil, så det skrålade en U2 låt. Blev livrädd som vanligt, fick till slut tag i telefonen ett SMS från min dotters mobil. Tänka att så många tankar kan hinna födas i mitt huvudet på bråkdelen av en sekund. Nu hade det hänt något, hon skulle inte höra av sig till mig, utan ringa pojkvännen, var det bestämt. Fick med darrande händer fram meddelandet. -Dom är framme i Bangkok allt har gått bra! Puh, då föll tankarna på plats i min kaotiska hjärna. Min dotters kille skulle ju ha hennes telefon under resan, då hon skaffat en ny. När jag pratade med J idag, ville han inte ringa och väcka mig, utan av omtanke hade han skickat ett SMS. Måste ändra tonen för SMS, den var helt hemsk. Hon är nu framme i Australien och jag kan pusta iallafall 6 veckor framåt. Dom arbetar på en gård som ägs av en svenska, så skulle det hända något finns det stöttning där. Men sedan börjar det hemska, när dom ska fara runt och se Australien och sedan vidare till Thailand. Inget nytt på bebisfronten, börjar snart undra om Faramira bara har massa gaser i magen. Bamsegubben är inte alls kry, åt inte på flera dagar, satt bara och såg eländig ut, mager som en skrika. Visste inte vad det var fatt med honom. Började peta i honom sånt där drickbart som man köper på Apoteket med skogsbärssmak. Idag har han iallafall ätit både persilja och pellets. Började granska honom i munnen och det ser ut som en tand i underkäken är kortare  än den andra. Kan det vara därför han är skruttig. Vad gör man åt det??? Vetrinären igen??

Nyss hemkommen från min dotter som åker till Australien imorgon. Det gör ont i mitt modershjärta av vetskapen att jag inte har min älskade unge inom räckhåll förrän till jul. Det är inte jobbigt att vi inte får träffas det har jag klarat av tidigare. Nej, det är det faktum att jag inte kunna åka till henne om det skulle behövas. När hon bodde i Norge visste jag, att skulle längtan bli för övermäktig, fanns hon inom rimligt avstånd och jag kunde ta mig till henne för egen maskin om det knep. Nu är detta orimligt och jag ska leva med det hela hösten. När jag är mitt förnuftiga jag, inser jag att det här är bra för henne, hon behöver komma ut och se världen och bli lite mer självständig, jag har alltid varit en "curlingmamma" och röjt upp hinder och besvärligheter som uppkommit under hennes 23-åriga liv. Det är väl dags att klippa navelsträngen en gång för alla. I nästa stund kommer mitt katastroftänkande jag fram som oroar sig för överfall, rån, skogsbränder, alla ormar och spindlar som finns i Australien. Herregud, vad jobbigt. Ni kommer att få läsa mycket om detta under hösten är jag rädd.

Tänk vad ett år går fort fasters lilla troll fyllde 1 år idag och vi var naturligtvis på kalas. Av oss fick han eltandborste, rengställ, hemstickad tröja (som jag har stickat) och fingerfigurer från IKEA. Han var nog nöjd i allafall med snörena och pappret. Faramira spricker nog snart, hade hoppats att hon skulle klämma ur sig några bebbar medans jag var ledig. Men hon kniper på.

Nu har jag varit och lämnat av min far vid tåget. Han åker tillbaka till sitt nya hemland Thailand, för vistelse där till i maj nästa år. Gubben och jag ska nu försöka spara pengar och resa dit och hälsa på honom i januari-februari. Vi avnjöt en gemensam favoritlunch, nämligen Öländska kroppkakor. Det ät bara han och jag som är barnsligt förtjusta i denna något speciella maträtt. Vad vi njöt, vi kom överens om att vi skulle vara alldeles tysta, för att riktigt kunna ta in smaken och den något annorlunda konsistensen. Vaknade redan kl 04.00 och har därför hunnit måla dagens skörd av vita plankor. Fattar inte vad som hänt, varförjag inte längre kan sova mer än bara några timmar i streck, känner mig som ett Duracel batteri som bara går och går. Har försökt analysera mitt dilemma. Det kan vara struman som spökar igen, har även en annan teori och det är att jag i dagsläget väger alldeles för mycket och detta medför att jag får tillbaka värken i kroppen och det är därför jag vaknar. Till hösten måste jag ta tag i min vikt och mina matvanor. När jag vaknar i princip mitt i natten, hinner jag äta frukost tre gånger. Vad har ni för er idag??

Vaknade klockan 02:30 efter 2 timmars härlig sömn, förstår inte varför jag inte kan sova om nätterna längre. Tur att det finns OS att titta på när man vaknar vid en så okristlig tid. Förmiddagen ägnades åt målning, som tur var skulle jag få besök idag så målningen avslutades ganska tidigt. Vännen A-S kom över, vi hade en trevlig stund med mycket marsvinsprat. Min vän är en mycket tapper kvinna med mycket sunda tankar. Hon skulle även kunna vara aktuell för sveriges svar på ¨Mannen/kvinnan som kan prata med hundar¨. Hon fick min galna terrier att bli helt förvirrad, bara genom att kliva innanför dörren. Han brukar var ett riktig, pain in the ass, när man har främmade. Med ett ihärdigt och ljudliga påkallande av uppmärksamhet. Idag var han helt lugn och helt förändrad. Så fort A-S kom i närheten vek han undan och visste inte var han skulle ta vägen. Hon gav mig även en riktigt bra lektion i färglära gällande marsvinen. Hon hjälpte mig även med goda råd, vilka djur jag ska ställa framöver. Ska nu ta tag i att få min uppfödning reggad, håll gärna tummarna.

Här målas det vill jag lova, vi håller på och sätta upp staket och på min lott står det målning. Det är säkert 600 brädor som ska målas och dom tycks aldrig ta slut. Ryggen och handleden värker, men det är bara att bita ihop. Jag har ju tjatat om detta staket i två års tid, så det är bara och bita ihop och pensla på. Jag springer in och ut mellan regnskurarna. Igår under värsta regnovädret fick jag för mig att jag även måste måla om staketet på framsidan. Så jag satte igång med grovtvätt och tog fram högtryckstvätten och det var så kul när smutsen bara rann av. Nu är staketet som nytt igen, vi får se om jag orkar måla 10 meter staket till, eller om jag nöjer mig med de 600 plankorna jag håller på med, dom ska ju nämligen målas en till när dom är på plats. Hujedamej, mycket måla blir det!!!