Alla inlägg under december 2008

Av Anneli - 26 december 2008 19:41

Nu är julen över och vilken jä... jul. Tvärdålig, ligger mer eller mindre däckad. Genomled julafton med nöd och näppe. Ingen matlust allt, inte så konstigt kanske så mycket Alvedon som jag proppade i mig. Den enda glädjen är väl att jag inte gått upp i vikt. Förkylningen släppte, men istället kom febern och den förbannade följeslagarn de senaste tre veckorna, HOSTAN. Efter att ha lugnat ner sig något kom den tillbaka på julafton med råge. Jag har alltså tillbringat de senaste dagarna halvt medvetslös i soffan, ömsom frysande ömsom badande i svett. Resten av släkten kommer förmodligen att inom kort vara sängliggande, med tanke på alla baciller som var i omlopp och jag är ledsen för det, men samtidigt otroligt tacksam för att dom vågade sig hit ändå, så  jag iallafall slapp tillbringa julafton med bara Alvedon och nässpray som sällskap.

ANNONS
Av Anneli - 23 december 2008 20:27

Önskar jag alla mina bloggläsare. Här skulle det nu ha varit någon snygg jultext och en stämningsfull julbild. Men jag kan inte fixa med sånt, så det får ni tänka er. Sitter här med papperstussar  í näsan, för jag har åkt på en dunderförkylning, så nu blir det 3:e veckan jag är sjuk. Tråkigast är det nog att smaklökarna inte fungerar alls. Jag får väl försöka plocka fram gamla minnen av julskinka, rödkål och bruna bönor, mina favvisar på julbordet. Huset är städat någotsånär, marsvinen har det rent och fint, klapparna är fixade. Nu väntar jag bara på att skinkan ska bli klar, så man får provsmaka. Imorgon bitti ska jag vara DJUR-TOMTE, då åker jag runt till släktens alla hundar och katter och förärar dom med små godsaker. För djur-tomten kommer först. Den riktiga tomten kommer ju inte förrän till kvällen har jag lärt fasters småtroll. Förkylningskramar till er alla.

ANNONS
Av Anneli - 21 december 2008 00:26

Huvaligen jag är alldeles matt. Har idag tvingat mig till köksabete. Kokat två sorters kola, bakat två sorters kakor + pepparkakor och gjort köttbullar på 1,5 kilo.Att maten stod på bordet när gubben kom hem, hör ju inte till vanligheterna i vårt hus. Gubben blev lång i synen men glad tror jag. Vi har våra kontaktbarn här i helgen och jag vet inte vad som flugit i dom för dom har varit alldeles hopplösa, kivats och bråkat dagen i ända. Jag satte på köksfläkten på full sprutt för att slippa höra eländet. Vid frukosten fick jag byta byxor två gånger, den ena spillde ut en kopp kaffe och den andra ett glas vatten. Det gäller att ha tålamodet på rätt ställe sådana dagar. Våra stora barn kom över på eftermiddagen och så hade vi en liten minijulafton för pojkarna. Vi klädde granen och sedan fick dom några paket. Varsin pyamas, plånböcker till månadspengen, lite godis och varsin leksak. Ögonen tindrade och båda somnade med bilarna i sängen. Dom har varsitt paket kvar att öppna imorgon. Det var order från min mor att hennes paket inte skulle öppnas förrän strax innan dom åkte hem. Tack mamma för det! Hon har nämligen förärat dom med varsitt munspel. Hoppas nu inte dom öppnar detta när dom vaknar, vet inte om mitt psyke klarar en hel dag med munspelande. Imorgon är vi bjudna på fika hemma hos barnens mamma. Hon ska fylla år och pojkarna har även fått gjort ordning varsin present till henne. Nu ska jag krypa i säng, natti, natti.

Av Anneli - 17 december 2008 21:35

Kanske dags att göra ett litet avtryck i bloggen då det var länge sedan. Jag är fortfarande krasslig och sjukskriven fram till jul. Tydligen ett envist virus, som göra att jag hostar nätterna igenom, ger mig feber varenda gång jag sticker ut huvudet för att försöka få lite frisk luft i lungorna. Livet är ganska piss just nu, pga brist på nattsömn och ångest. Ångest över att julen närmar sig med stormsteg och högarna med arbete växer på jobbet, hur mycket räkningar som helst och nästan inga julklappar eller julmat inhandlat. Missade utställningen i Västerås, vilket också känns tråkigt och missar även Kista eftersom jag är på Ålandshav med gubben. Nej nu måste jag skriva om något positivt. Min dotters mage växer och den är så fin. Fick vara med på ultraljudet och det var helt underbart och den lilla tittade rakt ut på mormor och vinkade. Att få bli mormor är nog det härligaste känslan man kan få uppleva, det känns som en förälskelse innan hon ens kommit ut! 

Av Anneli - 9 december 2008 23:15

Har i princip legat nedbäddad sedan i lördags, just nu håller jag på att hosta sönder mina lungor. Har ingen som helst lust med någon utställning, djuren är inte trimmade och Ruben har fått en knöl under hakan så han får stanna hemma. Ska försöka åka för jag ska leverera en massa djur. Det känns som hela mitt hem är upp och ner. Vi har bytt fönster så det är stökigt på inne och ute. Mycket att fixa med innan jul och ingen aning om vad vi ska handla för julklappar till ungarna. Det blir väl jul ändå kan jag tro, trots att jag inte kommer att hinna hälften av vad jag brukar. Men jag kan inte sticka under stolen med att det stressar mig. Vi har desutom bestämt att vi ska fira hemma med våra barn och då måste vi ju laga all mat själva och jag som verkligen ääääällsskar att lag mat (ironiskt, jag formligen hatar det)

Av Anneli - 6 december 2008 16:24

Jag är sjuk igen fast nu är det influensa liknande symtom, jag blir helt utslagen när jag får feber. Jag som hade planerat så mycket för helgen. Min goa och efterlängtade unge kom ialla fall hem igår. Det känns så gott,  jag har varit helt sjuk av oro med tanke på hennes nuvarande tillstånd. Hon kom hem med den allra sötaste lilla kula på magen. För nu är det äntligen officiellt och jag kan berätta för hela världen att jag ska bli MORMOR! Det är så underbart och den 13 maj beräknas lillan komma till jorden. För det blir nämligen en tös, konstaterades på sjukhuset i Thailand. På måndag skall det bli ett svenskt ultraljud. Min dotter fick ett mexikanskt graviditetssmycke i välkomstpresent. Smycket ger ifrån sig ett ljud som barnet kan höra från vecka 20 och sägs ha en lugnande effekt. Vilket den lilla kan behöva nu. Idag har även Ior och Junior flyttat till sitt nya hem i Västerås. Jättemysiga köpare och jag är övertygad om att dom får ett kanonmysigt marsvinsliv där.

Av Anneli - 2 december 2008 21:07

Jag lever och alla marsvinsbebbar mår bra. Till och med minstingen kämpar på och har vänt i vikt. Jag tror jag löst vem tillhör vem. Mödrarna verkar dock inte bry sig vem som tuttar. Jag har aldrig haft två kullar samtidigt det är underbart att se hur honorna hjälps åt. Maximus den store och den jättestora som dog, tror jag är Rospiggens Emly och Emmicas Memory, han stannar definitivt hos mig. De två minstingarna som sitter ytterst på var sida, ser jag banne mig inte om det är hane eller hona, så det får jag suga på en stund tills dom växt till sig, annars får jag kalla in experthjälp från grannkommunen. Tvåan från vänster er en hane som jag tror jag ska döpa efter gubben Lars, nr 3 är en hona som ska heta Liv, ett önskemål från min dotter som fortfarande sitter fast ner i Thailand, den honan ska jag också behålla. Alla färgexperter där ute, gissar jag rätt om jag säger att sötingen längst till vänster är cinnamonagouti/white????

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se