Då var 37 marsvin medicinerade och det gick bra. En sköterska och jag klarade detta galant. Vi inhystes i ett minimalt rum med ett helt berg av kartonger. Jag var lite orolig när vi efter avslutat verk räknade alla kanyler. Tänk om det bara hade varit 36?? Nu stämde allt och jag är nöjd, nu väntar en omgång till den 24 april. Det jobbigaste var nog i och urlastning av alla kartonger. När jag kom hem, städade jag alla burar i en rasande fart och nassarna fick massor med grönsaker, för att de skött sig så bra. Sedan bar det av till Västerås med dottern som skulle till specialistmödravården, för kontroll. På vägen, hämtade vi ygsta sonen som dagen till ära klarat uppkörningen. Han ville så klart köra. Jag är så stolt, grattis Jens. På vägen hem stannade vi till i Köping, då dotras bröst har växt till dubbel storlek, behövde hon en ny bh. Jag följde inte med in, för jag såg att hon inte var på sitt soligaste humör och jag är glad för att jag inte gjorde det, fast jag skulle kanske ha gjort det, då kanske vulkanutbrottet aldrig hade brytit ut. Vi kvinnor talar ju liksom samma språk. M:s kille stod väl inte utanför provhytten och passade upp, som han borde ha förstått, att han skulle ha gjort. M tyckte naturligtvis att han borde ha fattat det, fast hon inte uttryckt det rakt ut. Stackars J fattade ingenting. Ut ur butiken kommer M i full fart, inga problem med foglossningen då inte. Väl inne i bilen, talade hormonerna sitt tydliga språk, kan jag lova. Den urladdningen har jag inte sett sedan hon var tonåring. Jag lider med J som verkligen är världens underbaraste och som gör allt för sin gravida flickvän. Stämningen i bilen hem, var tryckt kan jag säga. Måtte dom bli sams!!!