Det har varit lte mycket en tid och jag har varit mycket nära ett nervöst sammanbrott. Får inte riktigt ihop livet, när jag är medicinfri, så det blir till att börja knapra tabletter. Ska jag ha ett aktivt liv och fungera måste jag tydligen göra det med kemiska preparat i kroppen, that´s life. Vad har hänt sedan sist, jo mitt barbarn har sällat till Guds barnaskara, hon är nu medlem av Svenska kyrkan och hennes namn är Liv Irmelin Kristina. Mycket vackert dop, men jag trodde bannemej att prästen skulle dränka ungen. Eller annars visste hon att Irmelin har börjat på babysim och tänkte tjuvträna lite. När dopbestyren var över och jag var lyckligt hemkommen och fortfarande vid liv, tittade jag till min kära Estrella som gått runt ganska länge och varit smälltjock. Hon satt där som vanligt och åt. Åkte en snabbis till min bror och när jag kom hem igen, hade hon hunnit föda klart. Tre stora fina ungar låg döda med fostersäcken kvar, FAN, FAN. Inne i boet satt ytterligare tre levande ungar, en i normalstorlek och två som mer såg ut som små legobitar. Det var de minsta ungar jag sett och tänkte att det går aldrig vägen. Det gjorde det inte heller för den minsta honan, som jag tvingades ta bort igår. Kvar är nu hanen och den andra lilla honan som nu väger hela 52 gram, hon äter själv så det verkar vara gott gry i henne. Min dotter som tagit över namngivningen av mina marsvin, har döpt dom till Uno och Unni. Bilder kommer snart.

Igår var mormor och farmor med barnbarnet på hennes första lektion på babysimmet. Min dotter var tvungen att gå på en föreläsning, så vi fick äran att utföra detta uppdrag. Farmor skötte själva simmet i vattnet, jag insåg att hennes kropp var bäst lämpad för detta ändamål. Själv sprang jag runt poolkanten och svettades i T-shirt och lekte paparazzi, ett sådant ögonblick måste förevigas och det enda sättet att kunna undkomma kameran är att befinna sig tryggt bakom den och aldrig släppa den ifrån sig. Eftersom vi hade blivit upplysta av barnets mor om att den mest kritiska ögonblicket infinner sig när Irmelin, nyduschad, skall förflyttas från handuk tillbaka in i sina kläder, just då blir det nämligen helt plötsligt väldigt kallt och otäckt för en tjej på 4 månader. Min dotter ansåg att ska hon gå på simmet fler gånger, behövs det minst tio personer till, för att stävj lilla Irmelin. Men farmor och mormor hade en plan, vi hade införskaffat Babysemp  på tetra, som vi hade ljummen och redo, när det oäcka kom. Timingen var perfekt och hon somnade så gott i farmors famn. Det var två mycket nöjda medelålders kvinnor som vackert kunde göra sorti ur omklädningsrummet, med ett litet leende på läpparna, medan dom andra mammorna fortfarande tappert kämpade med sina gapskrikande bebisar. Kvinnlig list blir bara bättre och bättre med åren.

 

Åsa

10 september 2009 18:48

Bra med kvinnlig list!

http://klackebo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har köpt två PET-tjejer ifrån Ulricehamn, nu letar jag med ljus och lykta efter  någon som åker förbi där eller Jönköping på väg upp till NM i Eskilstuna som kan ta med sig dessa marsvinstjejer. Är det någon som läser detta och kan tipsa mig om t...

Är dom inte för söta, det är Zaa-Zoo till vänster och Zlatan till höger, dom vägde 106 och 100 gram. Honan stannar såklart och hanen kommer att säljas, min önskan är att han ska få komma till någon avels- och utställningsintresserad, för jag tror ...

   Då var man hemma efter en underbar latmansvecka i ett skållhett Turkiet. Det har varit underbart att bara få ligga vid polen och bada, läsa och dricka paraplydrinkar. Halleluja för AC, annars hade man aldrig överlevt. Kvällarna var knappt att ma...

Nu är jag tillbaka, har semester och åker till Turkiet idag, ska bli ljuvligt. Emly som gått och vankat med sin jättemage, klämde ur sig sina två bebisar igår, så skönt. En hona och hane blev det på 106 och 100 gr. Pappa är Redets Neville. Mamma ska ...

Imorgon är W-kullen 5 veckor, men är inte i närheten av att väga 300 gram, vilket aldrig har hänt tidigare. Kullne var stor och det var första gången jag stödmatade, men ingen unge var direkt liten. Nu har jag marsvinsköpare som längtar efter  marsvi...