Älskade Liv lever, men ungarna klarade sig inte, tyvärr tog det nog för lång tid innan hon tog dom till sig och sedan avvek hon ifrån dom och lämnade helt över ansvaret till Amarantha. Dom kom aldrig igång att dia eller äta. Minstingen hjälpte jag över till andra sidan och den större hade somnat in under natten. Så är marsvinsvärlden ibland går det bra och ibland går det illa. Björnstigens Bamse har tunnat ur mycket den senaste tiden utan att jag märker att han äter mindre och har inga synliga åkommer. Häromdagen låg han i ett hörn och hade svårt att röra sig och huvudet rullade fram och tillbaka. Han såg ut som en sengångare, han hade uppenbara problem med motoriken. Jag trodde inte han skulle klara natten, men när jag kom ner på morgonen var han helt återställd, mycket mysko. Är det någon som har en aning om vad det kan ha varit??? Jag skulle behöva regga lilla Vilnius så jag kan ställa honom i Brändåsen i slutet av maj, men vad har han för färg, kan det vara buffagouti?? Annie om du läser detta kan du skicka den där braiga mallen jag fick förut! Om dom hade bruna trampdynor så var man creme....... eller hur var det nu????

Igår eftermiddag när jag tittade till marsvinen, höll Liv på att föda för fullt. Två ungar satt och tittade på mig och en låg tillplattad och död. Liv krystade, krystade och krystade men inget kom. Jag led med henne och lämnade henne ifred, återkom lite senare och hon höll fortfarande på. Så här höll det på i flera timmar. Till slut tog jag upp henne och klämde på magen, då krystvärkarna kom. Jag har sett på förloxxningskliniken att dom trycker på magen för att hjälpa barnet ut. Sedan slutade krystvärkarna helt. Jag kunde iallafall känna ett foster, som låg ganska bra. Jag kände mig förtvivlad över att jag nog skulle förlora henne. Jág lade försiktigt tillbaka henne och tänkte att nu har jag gjort vad jag kan, nu får naturen sköta sitt.  Hennes ungar togs om hand av Emly och Amarantha, Jag lade dom där för att Liv skulle få vara ifred och ungarna inte kom till skada. Det var så rörande att se att både Emly och Amarantha hjälptes åt att tvätta ungarna torra. Sedan låg dom sida vid sida med alla ungarna emellan sig. Det var med stor vånda jag gick ner till marsvinsrummet i morse. Men där satt Liv, klart tagen, men hon hade lyckats få ur sig ungen och den var inte speciellt stor, så jag tror den låg fel. Under förmiddagen var hon ute och åt både vitkål och hö. Hon fick tillbaka sina ungar och hon började genast att tvätta och stå i. Jag tror, och hoppas att det är en av var sort. Den jag tror är hona är stor och har jätteöron, hon vägde 97 gr, minstingen vägde bara 57 gr, så vi får se hur det går. Just nu är jag bara så oerhört tacksam för att det gått bra så här långt. Liv är min klart vackraste hona och har tänkt ställa henne så småningom. Vid kvällsutfodringen, såg Liv ut som vanligt och satt högst upp på höhögen och mumsade. Men än känner jag mig inte säker. Så alla ni ute i marsvinsvärlden spm läser detta, håll båda era tummar för att det ska gå vägen.

Här är han, den mycket efterlängtade. Oj vad jag haft bebistorka, ända sedan september. Honorna har inte blivit dräktiga och kastat sina kullar. Nu senast miste jag även min älskade Bruna Böna. Men nu är Vilnius här och definitivt ska han stanna. Stolt mamma är Rospiggens Amarantha och Mosaiques Ruben. Mor är så stolt över sin guldklimp och slockar honom så fort hon kommer åt. Den lilla krabaten såg dagens ljus i söndags och vägde 100 g precis. Så var det färgen, ska suga lite på den karamellen innan jag kallar in proffsstyrkan gällande den biten.   

Det gick sjukt bra i Kungsgården i lördags, min Maximus blev bäst i ras i både BIS 1 och 2 och fick hela 90 p av både Jens och Darren, Han blev dessutom placerad i båda finalerna, helt oväntat men ack så härligt, jag började nästan grina. Han blev placerad 3:a för Jens och 5:a för Darren. Men inte nog med det med mig hem hade jag mina två egenuppfödda champions, Maximus och Qvintus. Bergatrollets Pella, knep helt oväntat ett CERT och fick 89 och 88 poäng. Lilla Rut-Ger fick ett CK och följde med Marina hem till Gagnef. Bergatrollets Unni såldes också till en helt underbar tjej, där kommer hon att få det såå bra. Hon flyttade dit med en liten Rospiggen teddy. Rebella fick dock tillbringa dagen i foajen, man hittade några static på henne, jag tittade igen när jag kom hem, men hittade ingenting. Vi hade det så bra hela dagen och i bilen hem sjöng jag hela tiden. A-S är turligt nog mycket tålmodig och kör som en gudinna. I morse hade Rospiggens Amarantha fått en lite son, så krusig och söt och med en vikt på 100 g exakt. Han stannar såklart, är ju svag för krusiga hanar. Namnet är inte spikat men det lutar åt Vilnius. Nu väntar jag bara på Bergatrollets Liv som också ska ha vilken dag som helst, trodde att hon skulle få ungarna idag, eftersom hon snodde runt som en tätting i buren imorse. Men än har det inte blitt nåt.  

Det var återigen mycket längesedan jag bloggade, tycker inte att det finns så mycket intressant i mitt liv, inte tillräckligt roligt att skriva om. Mitt liv i viktväktarna rullar på, och jag nådde mitt första delmål idag och fick ett måttband, halleluja. Med marsvinen går det inte alls, mina honor har inte velat bli dräktiga och dom som har blivit det har kastat sina kullar. Björnstigens Bella födde en stor död unge, som tur gick det bra med henne. I förrgår kastade älskade Bruna Bönan fyra fina ungar, helt fullgångna och hon själv mår inte alls bra. Tror inte det går vägen för henne, det är så sorgligt, allra sötaste bönan. På lördag bär det i allafall av på dubbelutställning och jag hoppas verkligen det blir något att glädja sig åt då. Ska ställa fem djur, Maximus, Qvintus, Rut-ger, Rebella och Pella. Sedan får jag ju träffa kära vänner, som jag inte sett på länge. Återkommer kanske på söndag med lite resultat!